We'll crucify the insincere tonight
Jag frågar mig om det verkligen är rätt att dela in människor i olika
grupper? Att sätta en etikett på en individ. En unik individ. Hur ska
någonsin en unik individ kunna grupperas med andra unika individer som
i och för sig kanske har mycket gemensamt men, inte allt.
Svaret är kanske att man erhåller en slags trygghet, en känsla av att "få vara med i gänget" och det ger i förlängningen ett socialt nätverk som i dagens samhälle är så viktigt att ha, gärna STORT. Social kompetens är t.ex. ett av kriterierna för att få jobb på vissa ställen. Men vad ÄR social kompetens?
Är det att kunna prata obetydligheter med en herrans massa folk för att sedan komma hem och inse att ingen av dessa människor faktiskt följde med dig hem för att de på riktigt ville vara din vän? Är det att alltid höra av sig till alla man bör höra av sig till och fika med alla man borde fika med fastän man inte alltid vill höra av sig eller fika med alla?
Ja döm själv. Jag har tyvärr en bjälke i mitt öga.
Jag vet inte om jag orkar leva i två läger. Jag lever här och nu i den här världen och det är inget mer med det. Det är inget jag kan göra något åt. Bäst att gilla läget. Varför gömma sig för det onda? När det ändå alltid hittar dig som en vagel i djävulens öga. Bättre då att resa sig ur gruset och skrika "DET GÅR INTE ATT BROMSA SIG UR EN UPPFÖRSBACKE!!" Då kanske man kommer nån vart i alla fall.
Man älskar människor, man förstår sig inte på dem, man är arg på dem, man tycker att de är det vackraste som finns, man gråter ihjäl sig för/p.g.a./med dem o.s.v. och allt detta är att leva - tillsammans. Nyckelordet är: tillsammans.
We're in this together, if we like it or not.
Dagens dikt:
"Jag ska frångå kärligheten med vuxenkliv in i verkligheten
Packa ner alla snedvridna Picassoförsök
i en lagom förnuftig och snygg låda
Märka med självhäftande etikett
med bortklippt apotekssymbol
och ett rött streck i kanten
som tecken på avslut
Picasso blev förvisso kändare än de flesta
med sin orealistiska konst
men han hann dö dessförinnan
Så länge orkar INTE jag kämpa
för att bli sedd
här och nu"
Dagens låttext/låt:
"Time is never time at all
You can never ever leave without leaving a piece of youth
And our lives are forever changed
We will never be the same
The more you change the less you feel
Believe, believe in me, believe
Believe that life can change
That you’re not stuck in vain
We’re not the same, we’re different tonight
Tonight, so bright
Tonight
And you know you’re never sure
But you’re sure you could be right
If you held yourself up to the light
And the embers never fade in your city by the lake
The place where you were born
Believe, believe in me, believe
Believe in the resolute urgency of now
And if you believe there’s not a chance tonight
Tonight, so bright
Tonight
We’ll crucify the insincere tonight
We’ll make things right, we’ll feel it all tonight
We’ll find a way to offer up the night tonight
The indescribable moments of your life tonight
The impossible is possible tonight
Believe in me as I believe in you, tonight" - The Smashing Pumpkins, Tonight Tonight
// Auf Wiedersehn, WP
Svaret är kanske att man erhåller en slags trygghet, en känsla av att "få vara med i gänget" och det ger i förlängningen ett socialt nätverk som i dagens samhälle är så viktigt att ha, gärna STORT. Social kompetens är t.ex. ett av kriterierna för att få jobb på vissa ställen. Men vad ÄR social kompetens?
Är det att kunna prata obetydligheter med en herrans massa folk för att sedan komma hem och inse att ingen av dessa människor faktiskt följde med dig hem för att de på riktigt ville vara din vän? Är det att alltid höra av sig till alla man bör höra av sig till och fika med alla man borde fika med fastän man inte alltid vill höra av sig eller fika med alla?
Ja döm själv. Jag har tyvärr en bjälke i mitt öga.
Jag vet inte om jag orkar leva i två läger. Jag lever här och nu i den här världen och det är inget mer med det. Det är inget jag kan göra något åt. Bäst att gilla läget. Varför gömma sig för det onda? När det ändå alltid hittar dig som en vagel i djävulens öga. Bättre då att resa sig ur gruset och skrika "DET GÅR INTE ATT BROMSA SIG UR EN UPPFÖRSBACKE!!" Då kanske man kommer nån vart i alla fall.
Man älskar människor, man förstår sig inte på dem, man är arg på dem, man tycker att de är det vackraste som finns, man gråter ihjäl sig för/p.g.a./med dem o.s.v. och allt detta är att leva - tillsammans. Nyckelordet är: tillsammans.
We're in this together, if we like it or not.
Dagens dikt:
"Jag ska frångå kärligheten med vuxenkliv in i verkligheten
Packa ner alla snedvridna Picassoförsök
i en lagom förnuftig och snygg låda
Märka med självhäftande etikett
med bortklippt apotekssymbol
och ett rött streck i kanten
som tecken på avslut
Picasso blev förvisso kändare än de flesta
med sin orealistiska konst
men han hann dö dessförinnan
Så länge orkar INTE jag kämpa
för att bli sedd
här och nu"
Dagens låttext/låt:
"Time is never time at all
You can never ever leave without leaving a piece of youth
And our lives are forever changed
We will never be the same
The more you change the less you feel
Believe, believe in me, believe
Believe that life can change
That you’re not stuck in vain
We’re not the same, we’re different tonight
Tonight, so bright
Tonight
And you know you’re never sure
But you’re sure you could be right
If you held yourself up to the light
And the embers never fade in your city by the lake
The place where you were born
Believe, believe in me, believe
Believe in the resolute urgency of now
And if you believe there’s not a chance tonight
Tonight, so bright
Tonight
We’ll crucify the insincere tonight
We’ll make things right, we’ll feel it all tonight
We’ll find a way to offer up the night tonight
The indescribable moments of your life tonight
The impossible is possible tonight
Believe in me as I believe in you, tonight" - The Smashing Pumpkins, Tonight Tonight
// Auf Wiedersehn, WP
Kommentarer:
Postat av: toffe
Är det du själv som skrivit dikten?
Postat av: WP
Jajamänsan!
Trackback