"What if you could look right through the cracks?
Would you find yourself.....find yourself afraid to see?"
Jag satt på spårvagnen och funderade halvsovande över min nystartade blogg. Kom då att tänka på att det givetvis ska handla om sådant som jag ibland har svårt att tala med människor i min närhet om. Sådant det oftast inte tas tid för.
Det är skrämmande hur lite man vet om de människor som man har omkring sig i vardagen. Men ibland gnistrar det till och något händer, som inte brukar hända. Då plötsligt finns det ett fönster öppet som ger möjligheter till att se andra sidor av människor du anser dig känna.
Ibland gillar man det man får se, andra gånger inte. Det kan till och med bli så att vi här kommer till en vägkorsning där vi måste välja åt vilket håll vi vill fortsätta gå. Kanske ska man inte längre följa den väg de andra går utan vika av mot andra destinationer där vi ska möta andra människor.
De människor jag har närmast i mitt liv är det som geografiskt sett är längst bort. Distance makes the heart grow fonder? Jag vet inte, kanske. Kanske är det lättare att tala med varandra när man slipper se varandra i ögonen, se den andres kroppsspråk etc. Kanske är det då lättare att säga de där sakerna man alltid tycker är fåniga, i brev, telefonsamtal eller kanske t.o.m. sms.
Vi vet aldrig allt om någon och kanske ska man se det som en gåva, att man hela tiden har mer att upptäcka?
"What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself...find yourself afraid to see?" - Right Where It Belongs (Nine Inch Nails)
// WP
Jag satt på spårvagnen och funderade halvsovande över min nystartade blogg. Kom då att tänka på att det givetvis ska handla om sådant som jag ibland har svårt att tala med människor i min närhet om. Sådant det oftast inte tas tid för.
Det är skrämmande hur lite man vet om de människor som man har omkring sig i vardagen. Men ibland gnistrar det till och något händer, som inte brukar hända. Då plötsligt finns det ett fönster öppet som ger möjligheter till att se andra sidor av människor du anser dig känna.
Ibland gillar man det man får se, andra gånger inte. Det kan till och med bli så att vi här kommer till en vägkorsning där vi måste välja åt vilket håll vi vill fortsätta gå. Kanske ska man inte längre följa den väg de andra går utan vika av mot andra destinationer där vi ska möta andra människor.
De människor jag har närmast i mitt liv är det som geografiskt sett är längst bort. Distance makes the heart grow fonder? Jag vet inte, kanske. Kanske är det lättare att tala med varandra när man slipper se varandra i ögonen, se den andres kroppsspråk etc. Kanske är det då lättare att säga de där sakerna man alltid tycker är fåniga, i brev, telefonsamtal eller kanske t.o.m. sms.
Vi vet aldrig allt om någon och kanske ska man se det som en gåva, att man hela tiden har mer att upptäcka?
"What if everything around you,
Isn't quite as it seems?
What if all the world you think you know,
Is an elaborate dream?
And if you look at your reflection,
Is it all you want it to be?
What if you could look right through the cracks,
Would you find yourself...find yourself afraid to see?" - Right Where It Belongs (Nine Inch Nails)
// WP
Kommentarer:
Trackback