WeepingPoet

Utdrag ur Peter LeMarc - Drivved
---
I stan där jag bor nu
Där bor en miljon
Här finns kyrkor och slott
Med tinnar och torn
Och mänskor som strömmar
Tittar alltid långt, långt bort
Ingen möter ens blick
Ingen avslöjar något
---
Det finns två sorters människor
Här i världen
Dom som får stjärnhimlen
När dom begär den
Och som med självklarhet
Tar för sig var dag
Så finns det dom
Som får slåss för varje andetag
---
"Du och jag
Vi är av samma sort
Var vi än är
Längtar vi alltid bort
Om livet är älven
Som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag
Vi är drivved"
---
Min känsliga själ
Du vill få världen att skratta
Men den har dej ihjäl
Ett spel med märkta kort
Ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sällsamma längtan
Är allt du ska finna
---

Jag finner mig helt ensam bland kända ansikten. Samtalen är redan talade och blickarna är för länge sedan trötta. Ingen stimulans, ingen balans. Jag driver längre ut på den hala, bräckliga isen. Mina händer är på väg att ta tag i strandkanten, dra mig tillbaka - upp. Längtar alltid bort...

Jag är nässlor och tistlar, säger Peter.
Ja, ock jag är nässlor och tistlar.
Åh, jag önskar att jag kunde be dig lova mig att aldrig försvinna.
Skall jag någonsin våga se dig i sanning?

Till ett Du från ett Jag.
//WP