Devils and Dust
Klockan är över midnatt och jag har precis snurrat igång Devils and
Dust med Bruce Springsteen. Jag är inte något överväldigande Bruce-fan
annars men den här nya skivan verkade intressant och jag har inte
kommit mer än till mitten av första spåret men det verkar mycket
lovande.
Kära värld, va unga människor mår dåligt i dagens samhälle! Det finns ingen hejd på olyckligheten. Det gör mig så ledsen. Det finns så mycket att leva för, så mycket mer att se av den här världen. Och gud ska veta att jag inte alltid har känt det så. Men på något sätt kommer man igenom mörkret och faller ut på andra sidan till en varm och vindstilla plats i gröngräset där livet kan börja växa igen...gud så klyschigt och gullegull men när man är där så tror man på det.
Så ska jag flytta till Borlänge då....det känns helt ok. Rätt bra till och med. Känner mig lite ensam bara, men det är väl en normal reaktion på en flytt till ett helt nytt ställe antar jag.
Självklart hade det varit trevligt att som Alex ha någon att dela allt det nya med i solskenet men jag är ännu inte välsignad med den gåvan så jag får väl helt enkelt fortsätta att inte tänka på den saken mer som jag har gjort den senaste tiden. Jag skulle bara vilja ha någon att komma hem till. Jag hoppas att det finns några roliga människor (förutom de jag redan vet, som iofs är roligaste i världen...) bland de 46000 som bor där, hoppas!!
Jag hade velat ha honom att prata med nu. Jag hade velat kunna prata som förr. Det hade lugnat nervositeten. Fan, att relationer ska vara så komplicerade. Jag tänker inte säga att det var mitt fel. Det var det inte. Antagligen ingens fel. Som vanligt.
OK
Jag hoppas bara att något bra kommer ur allt det här.
Gnatt.
//WP
Kära värld, va unga människor mår dåligt i dagens samhälle! Det finns ingen hejd på olyckligheten. Det gör mig så ledsen. Det finns så mycket att leva för, så mycket mer att se av den här världen. Och gud ska veta att jag inte alltid har känt det så. Men på något sätt kommer man igenom mörkret och faller ut på andra sidan till en varm och vindstilla plats i gröngräset där livet kan börja växa igen...gud så klyschigt och gullegull men när man är där så tror man på det.
Så ska jag flytta till Borlänge då....det känns helt ok. Rätt bra till och med. Känner mig lite ensam bara, men det är väl en normal reaktion på en flytt till ett helt nytt ställe antar jag.
Självklart hade det varit trevligt att som Alex ha någon att dela allt det nya med i solskenet men jag är ännu inte välsignad med den gåvan så jag får väl helt enkelt fortsätta att inte tänka på den saken mer som jag har gjort den senaste tiden. Jag skulle bara vilja ha någon att komma hem till. Jag hoppas att det finns några roliga människor (förutom de jag redan vet, som iofs är roligaste i världen...) bland de 46000 som bor där, hoppas!!
Jag hade velat ha honom att prata med nu. Jag hade velat kunna prata som förr. Det hade lugnat nervositeten. Fan, att relationer ska vara så komplicerade. Jag tänker inte säga att det var mitt fel. Det var det inte. Antagligen ingens fel. Som vanligt.
OK
Jag hoppas bara att något bra kommer ur allt det här.
Gnatt.
//WP
Kommentarer:
Trackback