Calleth you, cometh I...

Det är ett bibelcitat till råga på allt. Kan inte säga var men ni fattar ju att det är Jesus det åsyftar, eller det omvända. Om vi kallar på Jesus så kommer han....It becomes what you make of it...

Ja, det sägs att de deprimerade letar efter orsaker att vara deprimerade så att de ska slippa att gå ut i världen och leva som de odeprimerade människorna. Kanske är det så. Ibland tror jag det.

Men en sak har jag lärt mig. Sorgen och ilskan och såren är inte vackra. Inte ens genom en poets lidande eller en fotografs kameralins. Det är bara filter för att vi ska slippa se sanningen. Slippa känna smärtan i den andra personen. Slippa ta ansvar för att våra handlingar påverkar andra människors känslor även fast vi anser att det ska vara värt det i långa loppet. Visst, vi kommer över det, det gör vi. Inget snack om saken. Stranger things have happened. Believe me! Men lämnas undrande över om det någonsin ska gå att få ihop alla delar i livet samtidigt. Eller om det alltid måste kompromissas med lycka?

Idag saknar jag mina vänner. De som är, har varit och de som komma skall.
De sinar, fattas mig, som öppna sår förtvivlat försöker stänga sig för att inte kroppen skall förblöda. Blodet som rinner saknas av människans ådror som sekund för sekund ebbar ut....

Som poet har jag rätt att vara melodramatisk.
Som kvinna har jag rätt att vara hysterika.
Som människa har jag rätt att vara svag.
Som mig själv har jag rätt att vara älskad.

Och vara du än är - Calleth you - cometh I!!

//WP

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits